Att våga ger mod och inre styrka

Att våga ger mod och inre styrka

Det är oftast efteråt vi kommer på att det där var nog rätt modigt gjort av mig.

Att ha mod betyder olika för oss alla. Vi har alla olika trösklar som vi kan behöva komma över för att våga göra olika saker i livet som vi drömmer om.

I bland kan de där trösklarna vara väldigt höga och nästan omöjliga att komma över, fast vi så gärna skulle vilja.

Själv så säger jag ofta ja till saker som verkar roliga utan att tänka på om det är läskigt eller inte. Sen kan en tanke dyka upp, oj vad händer nu? Men jag låter den inte få fäste, utan tar ett par djupa andetag och pratar snällt med mig själv och peppar mig själv. Jag pratar till mig själv som jag skulle gjort till min bästa vän.

Det har lett till många roliga erfarenheter, inte minst när det gäller jobb, både kortare och längre uppdrag. Hade många olika extrajobb under de yngre åren.

B la
Sufflös.
Kört foodtruck.
Jobbat som maskot.
Ställt mig och pratat inför över 800 människor helt oförberedd.

Privat är det nog när jag önskade mig en luftballongsresa trots min höjdrädsla.

Här kommer ett exempel ur mitt eget liv hur jag gjorde för att nå en sedan länge önskad dröm.

Jag hade under många, många år sett luftballongerna över huvudstaden där jag bor. Varje gång jag såg en luftballong, så tänkte jag att det där vill jag göra. Problemet var att jag är höjdrädd.

När jag skulle fylla jämt så bestämde jag mig för att nu måste det bli av, så jag önskade mig pengar till en luftballongresa och det fick jag. Jag hade ingen som vågade åka med, men jag bokade resan direkt på födelsedagskvällen.

Det var många som bokat så jag fick boka nån månad framåt. Under den tiden så fick jag för mig att åka till Kolmåden en dag bär jag var på min farbrors lantställe, inte så långt därifrån. Ingen annan hade lust att åka så jag åkte dit själv.

Jag kom till linbanan som åker över djuren. Jag ställde mig i kö. Både framför och bakom stod det bsrnfamiljer, jag var nog den enda som stod i kön själv, men det bekom mig inte. Jag hoppades på att få åka själv och det fick jag.

När jag satt mig i min korg och tittade framåt och uppåt så såg jag hur brant och högt det var, men det var försent att ångra sig. Jag började ta djupa andetag. Sa till mig själv att det här kommer att gå bra. Du sitter i en korg, det har inte hänt att någon ramlat ner.

Korgen började röra sig uppåt. Jag kände hur hela kroppen reagerade. Jag blundade, andades och pratade med mig själv, så som jag skulle ha gjort med min bästa vän. När jag trodde att jag kommit upp så tog jag ännu fler djupa andetag innan jag vågade titta. Hoppla vad högt upp, och jag har bara precis börjat resan. Det sög i magen. Jag blundade andades och fortsatte att prata med mig själv. Jag kikade och sa att jag skulle titta efter djuren, att jag skulle koncentrera mig på dom. Men mellan inhängnaderna blundade jag. Genom hela resan så fortsatte jag likadant med djupandning, blunda, titta och egen pepp.
När jag klev av var jag både darrig och svettig.

Jag tog en glass och gick mot delfinariet och då bestämde jag mig för att jag måste åka en gång till direkt. Sagt och gjort. Nu när jag satte mig i korgen sa jag till mig själv att jag måste titta hela tiden, för hur skulle jag annars klara ballongresan.

Jag djupandades och pratade med mig själv. Jag hade ju med mig kameran som jag totalt glömt bort under första resan, fast jag hade den om halsen. Nu fokuserade jag på att fota alla djur jag såg. Nu gick det lättare, jag t om stod upp i korgen och flyttade mig för att kunna se bättre och ta bättre bilder. När resan var klar var jag så stolt över mig själv och tänkte att nu kommer jag klara ballongresan.

Några veckor senare så kom den stora dagen. Först så samlas man, sen åker man till ett ställe där det är bra att starta och med rätt vind. Sen packar man upp tyget till ballongen tillsammans, är med när den fylls med gas och blir redo för färd.

När det var dags att kliva i korgen så var jag lite pirrig, men när den ljudlöst lyfte så var jag bara lugn, det kändes bara bra och härligt. Även när vi var en kilometer upp i luften och såg ner på de små bilarna över stan så njöt jag.

Det är nog det bästa jag gjort, att trotsa min höjdrädsla för att få njuta av en ballongtur.

Vad är det modigaste du har gjort?.

Vad har du gjort trots att du varit rädd?