Om att våga växa som människa

I gymnasiet blev jag intresserad av människan och psykologi, sen började jag förstå att vi alla kan förändras om vi vill. Jag hade haft det väldigt jobbigt under en stor del av min uppväxt och visste inte vem jag var, trodde att jag var värdelös och inte kunde någonting. Jag var tyst, blyg och väldigt osäker. Jag vågade aldrig räcka upp handen på lektionerna för att jag trodde inte att jag kunde svaret. Redovisningar framför klassen var mer än en pina.

Men skolkuratorn i gymnasiet fick mig att inse att jag var så mycket mer än jag ens hade en aning om. Jag hade inte fått tillgång till mig själv, inte fått möjligheten att vara jag. Jag har sen jag slutade gymnasiet gått min egen väg och varit nyfiken på att lära mig saker. Där började min inre resa och den fortsatte sen när jag började med teater. Teatern gav mig nya möjligheter att ta reda på mer om mig, jag utmanades hela tiden och gillade det. Jag upptäckte att jag hade en hel outforskad värld inom mig som behövde få utrymme. Efter tio års frilansande så kände jag att jag ville göra något annat, men visste inte riktigt vad.

En dag fick jag möjligheten att undervisa både barn och vuxna i teaterimprovisation. Jag såg hur mina elever växte, precis som jag själv hade gjort en gång när jag började. Jag såg glädjen, glittret i ögonen när de hade vågat anta utmaningarna och deras inre styrka som ökade för varje lektion. Det var då som jag kände att det var på den vägen jag ville gå, men inte som lärare.

När jag startade eget företag kände jag att jag hade hittat hem och jag fortsätter att utveckla mig själv. Jag tror att så länge vi lever så utvecklas vi och för att behålla självkänslan eller stärka den så behöver vi jobba med oss själva hela tiden. Självkänsla är en färskvara.

Jag har gått ett flertal kurser och utbildningar i bland annat självledarskap och medarbetarskap. Jag gick min första självledarskapskurs för 15 år sen och insåg då att mycket av det som vi lärde oss på kursen var sånt som jag redan gjorde. Det var en häftig upplevelse. Nu under hösten har jag blivit diplomerad Livscoach så resan fortsätter.

Jag trodde inte när jag var 15 år att jag skulle kunna komma hit där jag är i dag. Jag vågade inte ens ha drömmar. Visst hade jag hemliga drömmar, men de var även hemliga för mig själv. Jag har mött ett par fantastiska människor i livet som har lyft mig och fått mig att våga. När jag har vågat så har jag insett vilken styrka som faktiskt finns där inom mig.

Jag har gjort en hel del misstag, men jag har sett det som ett lärande i att vara människa.

De gånger jag inte riktigt lyssnade på mig själv så kände jag att något skavde. Då kände jag mig tom inombords och tappade lite av livsglädjen.

Det jag har lärt mig i livet är att det räcker med att en enda person finns där som tror på dig, som lyssnar och stöttar för att du ska kunna våga ta nya steg i livet. Det kan vara en helt okänd människa. Men jobbet måste vi göra själva. 

Det är viktigt att våga känna sig stolt över saker vi gör, det är ju det som ger livsglädje, drivkraft och motivation. Men tyvärr så har vi en oskriven lag här i landet, Jantelagen som hindrar många från att våga göra det de vill. Jantelagen borde raderas från jordens yta, men det får jag ta upp en annan gång.

Jag vill att alla som vill ska få möjlighet till att må bra, känna livsglädje och både i livet och på jobbet. Det börjar med dig och din självkänsla. Det fiffiga är att den går att övar upp.

Är du intresserad av att prova på coaching? Gå in och se mer här.