Visst gör det ont när knoppar brister

Förändring kan kännas läskigt och obekvämt även om det ibland faktiskt är nödvändigt för att få känna mer glädje i livet.

Att gå utanför sin bekvämlighetszon är läskigt, men inte farligt. Att känna sig obekväm inför något nytt är naturligt, men inte farligt.

Att gå omkring och känna att man egentligen vill något annat än det man gör är det många som gör. Det kan påverka din hälsa negativt, även ditt humör påverkas av att gå runt med saker som skaver. Men varför låter vi det fortgå, kan man ju undra.

Många är osäkra på sig själva och sin förmåga. Ju äldre vi blir desto mer rädsla för att våga prova nya saker.
Det är bekvämt och lite tryggt att veta vad man har även om man inte mår bra på jobbet eller i sin relation. Att bygga upp tänk om senarier som troligen inte ens skulle inträffa om de skulle göra en förändring är vanligt.

Men vad är det värsta som kan hända om du bryter upp från en dålig relation eller ett jobb som du inte mår bra av att gå till varje dag? Jo att du kanska måste prova dig fram ett par gånger. Men tänk om det bästa händer? Du träffar en person som gör dig glad, som älskar dig precis som du är, som du älskar tillbaka och som du får uppleva fantastiska saker tillsammans med även i vardagen. Du får ett jobb där du känner att du trivs med arbetsuppgifter, kollegor och chefer. I båda fallen så känner du mer glädje, du blir mentalt starkare, du känner dig friskare, piggare och du orkar mer.

Så vad är det då som håller människor tillbaka?
Rädslan för att missyckas, att om det inte blir bra, vad ska andra då tycka och tänka?

Jag vet inte varför ordet misslyckas tar sån stor plats. Vad är egentligen att misslyckas? Är det farligt att misslyckas?
Vi tycks tro att om vi inte lyckas så är vi sämre i andras ögon och alla vill vi ju känna oss bra. Det finns alltid de som säger: Det där kommer du inte att klara. Det finns flera anledningar till att de säger så. De tror att de själva inte skulle lyckas, så varför skulle du lyckas? Du är inte den personen så varför skulle du inte lyckas?

De finns de som är missnöjda med sina liv, som inte vill se andra lyckas med det de själva inte vågar eller orkar ta itu med.

Alla människor som har lyckats i livet har missyckats mer än en gång. De har försökt igen men på olika sätt. De har haft en vision, en dröm och passion. De har följt den inre kraften. De har inte låtit andras misstänksamhet eller avundsjuka få komma i vägen och stoppa dom. De har slagit dövörat till och fortsatt gå sin egen väg även om det ibland har varit motigt. De har fortsatt att vandra på sin stig och en dag så lade sig alla deras pusselbitar sig på plats. Ibland har det till och med varit just misslyckanden som var lösningen och som gjorde att de faktiskt lyckades bättre än de tänkt.

Det finns massor med människor som går omkring med drömmar som aldrig blir av för att de säger till sig själv att de nog inte kan. De hindrar sig själva innan de ens har försökt.

Om du skulle strunta i vad andra skulle tycka och tänka. Om du tänker att det inte är farligt att inte lyckas första gången. Om du lyckades vad skulle du då känna? Vad skulle du då vilja göra med resten av ditt liv?

Sluta inte drömma, men börja göra saker för att nå dina drömmar. Vad behöver du göra för att kunna nå dit du vill? Vilket är ditt första steg? Vilka delmål ska du ha? Hur många timmar per dag och vecka behöver du lägga ner? Hur lång tid kan det ta? Behöver du nån vägledning? Finns det någon i din närhet som stöttar dig eller behöver du stöd från annat håll?

Att nå en dröm sker inte av sig själv och det är bara du som kan göra jobbet. Du behöver tid och delmål för att kunna komma framåt. Det är bara du som kan avgöra om jobbet och tiden du behöver lägga ner är värt det.

Tänk på när du lärde dig gå, du minns det säkert inte, men du ramlade många gånger, reste dig igen och försökte ända till du lyckades. Du har kraften inom dig till förändring, men kanske behöver du lite hjälp på vägen.

Den här kända dikten säger så mycket om just förändring.

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.

Ur diktsamlingen "För trädets skull" av Karin Boje.

Som någon sa: Det är försent att ångra sig i graven.

Du kan ladda ner en livsinventeringsövning här på min hemsida under coachingavsnitten.

Till sist.
Du har väl inte missat att jag nu även har ett nyhetsbrev? Gladbladet kan du anmäla dig till på första sidan. 

Önskar dig en fortsatt fin dag och vecka.